Det är en ganska lång och lite typisk histora när det gäller teknik, standarder och motstridiga intressen. Men först lite bakgrundsfakta.
De resebolag vars kort stöds av ResSaldo använder sig av kort av en typ som heter Mifare Classic (eller av nyare kort i kompabilitetsläge). Dessa kort konstruerades cirka 1994 av ett företag som heter NXP. Detta var i NFC-teknikens barndom, till och med innan NFC-standarden var spikad. Andra företag var drivande när NFC-standarden skulle bestämmas, och det bar sig inte bättre än att Mifare Classic-korten hamnade utanför den vanligaste NFC-standarden (B?)
Mifare Classic blev en succe, och idag finns det ca 5 *miljarder* Mifare Classic kretsar och 50 miljoner läsare på marknaden. Men eftersom de inte riktigt ligger inom standarden kan man konstruera en standard-läsare som inte klarar av att läsa Mifare Classic.
På mobilmarknaden idag finns det i princip två tillverkare av NFC-kretsar: NXP och Broadcom. Kretsarna från NXP kan läsa Mifare Classic och de från Broadcom klarar inte av att läsa Mifare Classic. Så huruvida ResSaldo kan köras på en telefon beror på vem som har designat NFC-kretsen.
NXP:s krets är ju uppenbart bättre, borde inte alla använda den? Man kan tycka det, särskilt om man vill köra ResSaldo :-) Men det är andra faktorer som spelar in, pris, energieffektivitet, integration, drivrutiner, etc. Faktum är att trots de 5 miljarder kretsar som finns på marknaden så är inte Mifare Classic-kortläsning en prioriterad egenskap när mobiltillverkarna designar sina modeller. De verkar fokusera på betalningslösningar och NFC-beam (dataöverföring mellan telefoner)!